Archive for the ‘Uncategorized’ Category

h1

Ge oss Barabbas!

19 februari 2012

h1

The botten is nådd

5 maj 2011

h1

Happy days are here again

22 januari 2011

Självbedrägeriet i att en fredagskväll laga god mat, öppna en flaska vin, tända ljus och se en bra film – ensam.

När ipoden väljer att shuffla fram Chics Good Times, exakt samtidigt som jag korkar upp vinflaskan, blir man plötsligt osäker på om det verkligen inte finns en intelligent design därute. Som har lite elak humor.

h1

North By Northwest – Cocktail Before Dinner?

27 november 2010
h1

Arbetsbefriad?

15 november 2010

Alain Delon

h1

Remember, remember the Eighth of November

9 november 2010

h1

Nobody puts Baby in a corner

7 november 2010

I tider när, som Stenberg skulle sagt, den interaktiva delen av vårt soffslöfocks-tv-tittande är  väldigt viktig (för oss? för redaktionerna?), kan man ju undra varför den stackare bland programledarna som har ansvaret  att förmedla ‘nätreaktionerna’ får sitta i studions skamvrå en bit bort från de andra; inte riktigt med i händelsernas centrum, ruvande över sin skärm.

Som Sladjan i dagens sändning från Premier League i Viasat Fotboll: några meter bort, bakom ryggen på gästerna,  vid ett ensamt litet skrivbord.

En laptop att pilla lite på i väntan på att uppmärksammas.

Ibland bjöds han in i samtalet, fick hojta lite för att Ola Wenstam skulle höra honom, gästerna fick vrida lite på sig i stolarna: ‘jaha, där har vi en till som verkar vilja var med’.

Sladjan verkar ju kunna mer om fotboll än Wenstam, som mest sitter och exponerar sina blekta tänder och sin dåliga tajming.

Vad är dealen med det här?

h1

Cuts like a bat out of hell

14 maj 2010

h1

Mannen som kunde tala med hantlar

20 april 2010

Jaha. Tre månaders hårdkörning i gymmet, fyra pass i veckan, och vad blir resultatet? Jag ser fortfarande ut som en vandrande Nils Ferlin-dikt: lite mager om bena, tillika om latissimus dorsi och hals.

Men vad gör man. Den enda strid värd att utkämpa är den mot sina gener, det har alltid varit mitt motto.

En tröst är att jag inte är ensam i min frustration, bara mer diskret. En man som tränar samma tider som jag, tidiga morgnar före jobbet, är aningens mer…vokal i sin kamp. Han genomför sina pass under högljutt stönande, vrålande och rytande. Efter tre månader vet jag ungefär vilken muskelgrupp han tränar utan att behöva titta upp, det räcker att lyssna.

I gymtidningar har jag lärt mig att det kallas för kontraktionsvrål. Ett ord som snarare leder tankarna till förlossning och barnmorska, inte sant? Och inte till manliga gymmare som vrålar ut sin längtan efter total kropp.

Jag hör honom oavsett om vi befinner oss i samma rum, på samma våning, eller om jag redan gått för att duscha. Det finns ingenstans att gömma sig. Förmodligen är han den egentliga orsaken till Gamla Ullevis problem med vibrationer i marken kring arenan.

Några av hans polare brukar skämtsamt fråga om det verkligen är nödvändigt att föra sådant oväsen. Men han brukar bara mumla något till svar, dra på sig hörlurarna igen till ipoden och fortsätta.

Enda sättet att få stopp på det är antagligen att skicka upp honom i en omloppsbana runt jorden – i rymden kan ingen höra dig skrika.

Eller kontraktionsvråla, that is.

h1

Frühlingsgefühle

17 april 2010

Våren kommer inte bara lastad med ljumma vindar mättade av pollen och vägdamm, vi märker den också genom att:

fastighetsägaren stänger av värmen i huset och räknar med att solen ska göra jobbet. I mars.

jazz är den enda musik man egentligen vill lyssna på.

folk sitter och ser överlägsna ut på caféernas uteserveringar.

det inte längre går att promenera med händerna tryggt nedkörda i rockfickorna. I stället måste man pendla fritt med armarna – och har glömt hur man gör det på ett avslappnat sätt.

man plötsligt ska tycka det är livskvalitet att sitta utomhus och äta mat, oavsett om det är 8 eller 28 grader i luften.

arbetsdagarna blir längre och kvällarna kortare.

folk inte slutar att tjata om den.