Archive for oktober, 2009

h1

Flykten från Hisingen

30 oktober 2009

No man is an island entire of itself; every man is a piece of the continent, a part of the main.

John Donne, han visste vad han pratade om. Ingen man är värd att bo på Hisingen, det är ju så den korrekta tolkningen av hans ord lyder, och det är lika sant i dag som det var för knappt 400 år sedan.

Boplats (och Familjebostäder, jag bjuder på en liten shout-out här) levererade äntligen, och mina år i exil är till ända.

Next stop, Majorna.

Eller, om ni så vill (kontraktet är ju trots allt inte påskrivet än): Nästa år i Jerusalem.

 

Annonser
h1

Blogga! Det är så mörkt

28 oktober 2009

Det råder ingen brist på bloggmaterial därute, ändå orkar vi inte ta oss i kragen och skriva något. Inte ens om Anton Abeles kampanjfilmer på youtube.  Det är som vanligt om hösten: letargi. (Visst låter en epidemisk sömnsjuka som något oerhört lockande just nu? Väckning lagom till sommartid 2010, tack.)

Vi har haft saker på gång, fantastiska uppslag. Till exempel en postning på temat Västtrafik – samlag – The Smiths. Men ni får klara er utan det.

I övrigt har vi en krypande, otäck känsla av att GP snart ska köra sitt ”vi provsmakar guldpytten  på Kamratgården”-knäck. Bilden på Mats Härd, ivrigt slevande i sig en portion, lämnar oss fortfarande ingen ro.

h1

You only build me up to tear me down

21 oktober 2009

Jaha, nytt erbjudande från Boplats igen? Kul, verkligen. En nyrenoverad lägenhet med en rimlig hyra i  Majornas mysigaste hus vid Karl Johansskolan? Sedär, jätteskoj.

Ser verkligen fram emot att tacka ja till den så att ni kan tacka nej till mig, Familjebostäder.

Going O-for-8, som jänkarna säger.

h1

‘Round midnight

20 oktober 2009

Styrketräning sent på kvällen är det nya…eh, styrketräning tidigt på morgonen. Mitt nya gym har nämligen väldigt generösa öppettider, till stor lycka för oss kvällsmänniskor – och till ännu större lycka för oss som gärna tränar i folktomma lokaler, utan en massa medmänniskor som hetsar omkring bland vikterna och klänger i maskinerna. Och bara är i vägen.

Dessutom: att vara helt ensam kvar på gymmet, sent på kvällen, med enbart hantlar, vadderade bänkar och förfärlig gymmusik som sällskap (jag menar, tror verkligen personalen att ett pottpuri med TOMAS LEDIN är det man helst vill köra sina militärpressar till?), i en spatiös lokal med panoramafönsterutsikt över ett mörkt och livlöst Hisingen, är en väldigt speciell upplevelse.

Surreal but nice.

h1

Worth waiting for

6 oktober 2009

Ari Gold