h1

Drömfabriken

12 februari 2009

Spenderade kvällen i soffan, insvept i en filt och tittade på 27 Dresses och åt apelsiner.

Jag har ingen riktigt hållbar förklaring eller ursäkt för det här, förutom att min kalla lägenhet tvingar mig att alltid vara insvept i en filt – utom möjligen när jag duschar (rent parentetiskt är det först när man käkat sin frukost framför en öppen ugn, värmd till 225 grader, som man verkligen lär sig att uppskatta elektricitet, eller en grällt mönstrad pläd man fick i arbetsgivare-julklapp och som hade ”Släng mig, låt mig inte se dagens ljus!”-skrivet över sig).

Men nog om min kylslagna lägenhet och fallenhet för att samla på mig fula saker.

27 Dresses. Herregud. Den var en testkarta över sceniska utfyllnads-nödlösningar jag avskyr i en film:

1. Sekvens med en rollfigur som provar kläder, poserar roligt, dansar och allmänt tokar till det, medan kompisen himlar med ögonen, slår händerna för ansiktet eller på annat sätt reagerar på de tossiga kläderna och uppfinningsrika poserna. (Åh, det finns så många exempel på de här skämskuddeframkallande scenerna, men de enda jag kommer på nu är Fyra bröllop och en begravning, Sex and the City och Sova med fienden.)

2. Sång. Det finns inget värre än när huvudpersonerna i en film utbryter i spontan och fullkomligt opåkallad sång (musikaler undantaget, men då är det ju en genre-grej – om än en väldigt irriterande sådan). Om det dessutom hoppas upp på en bardisk och om en hel lokal med främlingar lika opåkallat stämmer in i sången… ja, då griper och fäktar jag omkring mig efter fjärrkontrollen.

3. Kvinnor som snubblar. Varför? Det fyllde här ingen slapstick-funktion eller var i linje med rollfigurens övriga beteende; det var bara en tjej som snubblade, föll och tappade lite värdighet, och jag förstår inte vad poängen är med det. Lex Bridget Jones?

I övrigt levererade filmen plotvändningar lika subtila som en schlagers tonartshöjningar och en sömngångaraktig Edward Burns.

Och Katherine Heigl då.

Helt okej Hollywoodtrams, med andra ord, som rekommenderas enbart för de där kvällarna då filt, soffa och apelsiner är enda sällskapet.

Kvällar vilka har en tendens att bli allt vanligare these days.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: