h1

Sexual healing

5 februari 2009

Puffen för Jan  Anderssons krönika om Melodifestivalen, på framsidan av dagens GP-Kultur, är fantastisk.

”Jag satsar på Shirley och Scotts.”

Vi vet redan att många nöjesjournalister på GP har ett osunt och ljusskyggt kärleksförhållande till det här evenemanget, men är verkligen Västsveriges största morgontidning rätt forum att outa sina självbefläckande, handgripliga lustar i?

Jag tycker inte det.

Kan samtidigt förstå att längtan efter Melodifestivalen varit lång för Jan och de andra på redaktionen;  att trycket långsamt har byggts upp under sommaren och hösten, och att det nu, i den fumliga ivern och lystna euforin, lätt blir fel. Det är cool, Jan, vi har alla varit där. Man kommer över det (ja, sorry…) och går vidare.

Men missförstå mig rätt nu: Ett uppslag med Shirley Clamp i dag, fem-sex veckor av episk Melodifestivalen-tortyr framför oss…det är inte cool alls.

Jag tycker verkligen inte det.

Även om redigeraren på GP sjösatte det hela med både elak och underbar finess.

Det är i alla fall så jag måste tolka det. Det är ju mitt enda sätt att överleva det här på.

Annonser

2 kommentarer

  1. Ibland skriver du roligt, ibland bara menlöst och plumpt.


  2. Well, som vi svarade här: https://tvafamnardjupt.wordpress.com/2008/12/21/kejsar-kjell/



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: