h1

A brave new world

18 november 2008

Videovåld, dataspelsvåld och nu….bloggvåld? En debatt lika infekterad som en 15-årings acnesvullna ansikte har i alla fall blossat upp kring blogghat och elak humor a la Schulman. Den indignerade paniken är på vissa håll nästan lika stark som på den gamla goda tiden då Siewert Öholm i SVT:s Svar Direkt talade i tungor om satanistisk hårdrock och dess effekter på unga, lättpåverkade tonåringar.

Men nu är det i stället ärrade journalister och författare som är den värnlösa gruppen som måste räddas. Räddas från bloggare, för vi är många, elaka och samhällsomstörtande.

Bloggarna är inte bara ett hot mot dem som traditionellt har haft makten över vad som skrivs och publiceras (och som inte längre har monopol på varken tyckande och tänkande eller mer eller mindre sofistikerat pajkastande) – även demokratin är hotad. I alla fall om man får tro statsvetaren Bo Rothstein, som i en GP-artikel har klivit ned från sitt elfenbenstorn på Göteborgs universitets statsvetenskapliga institution och levererat följande insikt om bloggar:

Men jag har efterhand alltmer kommit att ställa mig frågan om bloggosfären alls är en tillgång för demokratin.

/…/

Man kan i ljuset av detta fråga vilka konsekvenser för demokratin som bloggandet leder till. Debatt- och insändarredaktörer har fram tills nu fungerat som en slags dörrvakter och följande etablerad pressetik förhindrat den förslumning av det offentliga samtalet som nu sker i bloggosfären. Nu är spärrarna borta och att titta in i denna sfär är som att öppna locket till en kloakbrunn.

Ja, spärrarna är borta. Dörrvakterna omkullsprungna, slöddret har vällt in och vi dränker demokratin i vårt utspyende kloakvatten. Det låter onekligen dramatiskt och det känns stort att få vara en del av denna process, även om det smärtar att inte räknas som en tillgång för demokratin – där undergrävs min världsbild en smula. Känner också att drivkraften bakom den här bloggen mattas något.

Jag är säkert inte ensam om de känslorna, de flesta startar ju trots allt en blogg med utgångspunkten att värna om demokratin och våra parlamentariska val,  den konstruktiva politiska debatten och – framför allt – att vara snäll. En snabb läsning i bloggens arkiv visar att vi misslyckats och drivit in på fel kurs.

Lite omtumlade och förtörnade tar vi oss en rejäl funderare här på Två famnar djupt, överväger hur vi ska gå vidare. Vi vill ju gärna möta Bo och hans hunsade, besvikna vänner halva vägen med det här, vada varandra tillmötes i den ocean av kloakvatten vi låtit sippra ut.

Men det kan hända att vi skiter i det också, priset på ett par hyggliga gummistövlar är litet för högt att betala för en sådan försonande gest. Dessutom har vi alldeles för rolig.

Sorry, Bo.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: