Archive for oktober, 2008

h1

Bulls eye

31 oktober 2008

P3 kör ”återvinningsintervju” (folk ringer in, och får frågor som någon kändis redan fått någon gång), och en kille ringer in och och får frågan ”när har du haft som mest fysiskt ont?”, och som han levererar:

– Det var när jag vurpade med min motorcykel, och bröt ryggen. Jag var sjukskriven i ett halvår.

Bra radio där. Hade det varit jag som hade varit med hade jag tyvärr inte kunnat göra frågan samma rättvisa.

– En gång klippte jag av en tumnagel lite för långt ner. Det ömmade i nästan tre dagar. Jag fick öppna ölburkar med vänsterhanden hela helgen.

Annonser
h1

A family affair

31 oktober 2008

Så slår alltså Två famnar ett slag för folkbildningen: Vem är egentligen vem av bröderna Elm?

Det finns tre av dem. David, Viktor och Rasmus.

David är äldst, och han är den som mest av de tre ser ut som jag förväntar mig att någon som kommer från något som heter Broakulla ska se ut. Han är den som har spelat minst matcher av de tre, och han är den som fyller brödernas blogg med Youtube-klipp där U2 spelar tillsammans med Bruce Springsteen. Han skriver KENT med versaler, och han har sin KENT-box instoppad mellan de andra KENT-skivorna och Bruce Springsteen i sin cd-hylla. Om han sorterar sina skivor i bokstavsordning, och därmed har en lucka i skivsamlingen mellan K och S, förtäljer inte historien. Men det lutar åt det. 

Viktor är mellanbrodern. Han har spelat flest matcher för Kalmar av dem. Han har också gjort flest mål av dem. Och han flyttar till Holland i december 2008.

Rasmus är yngst. Och kastar sjukt långa inkast. Han har även haft en blodpropp i benet.

h1

Lost highway

30 oktober 2008

Få händelser i Sverige kommer att följas lika intensivt och andlöst som den bilresa Aftonbladets motorskribent Robert Collins företar i dag. Från Malmö till Stockholm, genom stormen.

Spänningen byggs upp i artikeln, man förstår vilka strapatser som väntar:

En timme före avfärd är det regn och 3,5 grader i Skåne.

– Inte långt ifrån snö, med andra ord.

Nästan snö, således. Eller för att vara mer exakt: ingen snö alls. Det gör ingenting. Vi kommer att följa dig genom eftermiddagen och kvällen, Robert. Vi hemma i stugvärmen framför datorn, du i din reflexväst och bil någonstans på E4. Det blir en otålig vaka i väntan på uppdateringar.

Nästa resa går mot Lappland. Frågan är bara denna:

Varför?

h1

Klara besked – del 2

30 oktober 2008

Agneta Elmegård ger skönhetsråd till Aftonbladets läsare. Vissa av läsarna är i större behov av råd än andra. Eller av en vän kanske.

Tompa säger: Hur ofta ska man duscha för att vara fräsch?
Agneta Elmegård säger: Varje dag.

Det är klara besked, Tompa. Ta väl vara på dig.

h1

Klara besked

30 oktober 2008

Det är skönt när man slipper sväva i ovisshet, utan får informationen serverad utan omsvep. Inga undanflykter. Bokus föregår med gott exempel, se bara status på boken: den är definitivt slut.

Många böcker kan vara slutsålda eller utgångna, inte den här boken, den är så slut det kan bli. Ingen annan bok är så slut som den här. Tokslut.

Det är klara besked. Och vi på Två famnar älskar det.

h1

Göteborg, jag förstår dig inte. Del 2

29 oktober 2008

Boplats Göteborg bjuder på informativ läsning på sin hemsida. Tanken verkar vara att svara på de enklaste frågorna via hemsidan och på så vis avlasta personalstyrkan från telefonsamtal och mail.

Fint tänk, men det blir lite kontraproduktivt.

Vad texten i stället gör är att blottlägga och skrika ut allt som är fel med Boplats: Man-kan-inte-få-lägenheter-via-detta-system. Det struntar förstås självgoda Boplats i och låter i Fråga/Svar-upplägget hela fuck you-inställningen till bostadssökande människor lysa igenom.

Ingen har förtur på Boplats Göteborg, trumpetar de ut, som om de skulle vara en oförvitlig demokratisk högborg: omutliga, rättrådiga. De missar poängen; vi vill bara ha ett kösystem, lite ordning och reda. Texten ”Har du fått jobb i Göteborg och vill in på bostadsmarknaden? Räkna inte med någon förtur för det.”, är så komiskt fel att någon borde ta bort den. Eller bara skämmas lite. ”Vill du bo och arbeta i Göteborg? Lycka till, retard!”

7. “Jag är skötsam, har bra jobb och inga betalningsanmärkningar. Varför får jag ingen lägenhet.”

Svar: De registrerade på Boplats Göteborg ser ungefär ut som befolkningen gör i stort. De allra flesta arbetar, studerar eller är pensionärer. Några få procent är arbetslösa eller har försörjningsstöd. Drygt 85 000 personer är registrerade som bostadssökande på Boplats. Majoriteten av dessa skulle kunna beskriva sig själva med meningen ovan. En sak kan man dock undra över – vad är ett bra jobb?

Ett mångordigt svar som tyvärr bara poserar som ett svar.  Grundfrågan “Varför får jag ingen lägenhet?”, skiter Boplats i. Och vad menar de med sista meningen, varför raljerar Boplats över vad ett bra jobb är, det borde väl inte spela någon roll?

Jo, naturligtvis spelar det roll, eftersom hyresvärdarna godtyckligt får VÄLJA UT DE ATTRAKTIVASTE SÖKANDE! Tack, Boplats, för att ni gnider in det i ansiktet på oss. Men vi visste redan.

Sista frågan, ”Det är rena lotteriet att söka på Boplats.”, sammanfattar på ett utmärkt sätt hur Boplats fungerar. Vad de svarar? Att de är medvetna om det, men att allt är i sin ordning.

Det tar jag som en krigsförklaring, Boplats.

h1

Göteborg, jag förstår dig inte. Del 1

25 oktober 2008

Antar att det är först när medelålderns trivselvikt satt sig som en nedhasad livboj runt midjan och ger bekväm flythjälp åt en vardag bestående av att jämföra navelludd med de andra på GP:s nöjesredaktion (eller, som omväxling, försöka få plats i en Gyllene Tider-box samtidigt som man ger Rylander en rusty trombone) som man kan skriva så livströtta krönikor som Johan Lindqvist.

Insikten om att ha växlat in på ett spår som oåterkalleligen leder till en framtid som Tore Ljungberg-protegé – med allt vad det kommer att innebära av revyrecensioner, soppfläckar på slipsen och invigningstal på Humorns Hus – måste vara fruktansvärd, men det finns ändå en gräns för hur många Kenthyllningar vi kan förlåta.

Att som rockkritiker försvara ett påhoppat Kent, som Johan gör i sin senaste krönika,  är dessutom lite som att en ekonomijournalist skulle ägna en helsida i Dagens Industri åt att upprört försvara Microsoft när de fått kritik efter att ha släppt en ny, ogenomtänkt programvara  – det blir lite pinsamt. Och luktar lite misstänkt.

”Alla band borde sträva efter att bli arenaband”, står det i krönikan. Är det inte egentligen dig själv du syftar på, Johan, ett försvar och ett rättfärdigande för att få fortsätta uttrycka så bredbenta åsikter som möjligt? ”Alla musikjornalister borde sträva efter att bli trötta morgontidningsrockkritiker, är således direktöversättningen.

Och rubriken på krönikan följdaktligen ”Johan Lindqvist – spottkopp eller älskad morgontidningsrockkritiker”?.