Archive for juli, 2008

h1

Good night, and good luck

31 juli 2008

28,4 grader i min etta på Wieselgrensplatsen och allt hopp om sömn är ute. Korsdrag och inte en fläkt i gardinen eller rörelse av den minsta av mina dammtussar. Luften står still som en svensk anfallare i fotbolls-EM.

Finns det någon läsare där ute med en voodoodocka inom bekvämt räckhåll? Vänligen, lägg den i frysen och frambesvärj en arktisk storm över Hisingen, gärna med sitt epicentrum i mitt sovrum.

Trolldom och köldskador allena kan ta mig genom den stundande natten.

Annonser
h1

Believe the hype

28 juli 2008
Heath

The Heath is on.

Heath Ledger ÄR Jokern, som man brukar säga, och Jokern är helt galen. Psykotisk, elak och nästan vettskrämmande otäck går han fram som en slåttermaskin i Gotham City.

Han är långt ifrån det enda sevärda i The Dark Knight (en av världens bästa filmer, enligt IMDB’s debila användare) men absolut det mest minnesvärda.

Den bisarrt depraverade sminkningen gör förvandlingsnummret kusligt; man letar spår efter Heth Ledger i Jokern men hittar inga. Bara en skogstokig clown som mördar och galenskrattar sig filmen igenom.

Det är riktigt bra.

h1

Meddelas endast på detta sätt

24 juli 2008

31 Aug 2008 Sterling Gothenburg-Nice 13:50 – 16:25

12 Sep 2008 Sterling Nice-Gothenburg 08:30 – 11:05

h1

Some indulgence

23 juli 2008

Det förra inlägget till trots är många sommardagar på jobbet ändå ganska behagliga. Lättjefulla och smeksamma som en Cocteau Twins-låt går dagarna i samma takt som en mjukt gungande hammock. Gästerna är mindre stressade och på bättre humör. Deras semesterlycka förs över till oss anställda via osmos, en betvingande lust att lägga upp benen på skrivbordet, placera ett grässtrå i mungipan och ta av sig i bar överkropp.

Men jag lägger band på mig, min Tour de France-solbränna gör sig inte så bra under kalla lysrörslampors sken.

h1

Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag

19 juli 2008

Sommaren är kort när man jobbar på en säsongsbetonad arbetsplats. Juni, juli och augusti flyr från mig som en båtflykting från Kuba. Det är en aning bitterljuvt att den både roligaste och mest intensiva perioden på jobbet är sommaren. Arbetsdagar långa som sommarlov, hårt reglerad semester. De få lediga dagarna lika svåra att skilja ut i minnet som ett andetag från förra veckan.

För en sommaraficionado är det ett hårt slag. Den enda sol jag får mig till livs är på väg hem från jobbet med bilens sidoruta nedvevad, en melankolisk skymningssol som knappt bländar och än mindre värmer mig.

Att lågsäsongen sedan innebär en nästan halvering av arbetsdagen är ungefär lika trösterikt som att erbjudas ett glas saltvatten när man är uttorkad av törst – februari är inget alternativ.

h1

I’m as mad as hell and I’m not going to take this anymore!

16 juli 2008

Min bakgrund som lantis avslöjas obarmhärtigt varje dag i den lilla storstaden Göteborg. När jag kör bil kommer småstadsmanéren fram och exponeras i all sin generande simpelhet: jag använder nämligen blinkers i korsningar, filbyten och rondeller.

Det är min teori och kanske är den felaktig och orimlig, men hemma i småstaden använder bilister blinkers, i Göteborg gör de det inte. Och jag tål det inte längre. Alla dessa plötsliga filbyten, impulsiva helvarv i rondeller och nyckfulla vänstersvängar. Arroganta, själviska idioter! Visa var ni ska köra, jag orkar inte gissa längre.  Jag är en människa, goddammit! Mitt liv har ett värde!

Men jag ska vara ärlig mot er, jag hämnas och slår tillbaka varje dag: jag håller hastighetsbegränsningarna. Inte så raffinerat kanske, men väldigt effektivt i morgonrusningen. Och djupt tillfredställande.

h1

Noll tolerans

16 juli 2008

Det här är en öppen inbjudan till alla samvetslösa, beväpnade och skjutglada göteborgare: Kom till mitt kvarter och skjut fiskmåsar. Ni kan få stå i mitt sovrumsfönster om ni vill, det är helt okej. Jag gör ett schema över skjutpassen och ordnar ett mysigt värn att sitta i, fixar lite tilltugg och en termos med varm choklad. Så länge ni ger måsarna betalt i bly för den nattsömn jag förlorat är jag väldigt generös och ska dessutom se till att ni blir tilldelade Stadens nycklar av Göran Johansson.

Enligt Wikipedia är fiskmåsen lokalt hotad och utrotad i Turkmenistan. Något slags världskulturpris till den tappra befolkningen i Turkmenistan vore därför på sin plats. De har kämpat i flera generationer för att uppnå ett fiskmåsfritt samhälle och står nu på randen till befrielse; it’s a brave new world!

Oroa er inte för grannarna förresten, jag skriver en lapp och sätter upp i trapphuset, de kommer säkert att sympatisera med oss. Och om de skulle börja jiddra kan ni vara lugna, vi har trots allt Turkmenistan på vår sida.