Archive for juni, 2008

h1

Vit flagg

30 juni 2008

EM i fotboll är slut. Spanien vann och alla som tvingades följa deras väg till segern via TV4 är förlorare. Det är så vi borde summera det här veckorna, något annat sätt att förstå det vi upplevt finns inte. Tyvärr kommer det inte att ske och anledningen är enkel: TV4 har carte blanche på idioti. En klausul i deras sändningsrätt ger dem även rätten att vara obegränsat usla. De är etermediernas obegåvade sladdbarn som tillåts alldeles för fria tyglar; full av energi men lätt förståndshandikappad, omedveten om sina egna begränsningar.

En tyst överenskommelse verkar också råda om att vi varje gång ska förlåta dem för deras tillkortakommanden och vända andra kinden till. Men våra kinder är illröda nu, röda av skammen över vad vi ser, hudflängda av den upprepade misshandeln. Vi klarar inte mer nu.

Ingen mer fräck och ungdomlig attityd, snälla? Inga mer programledare som lade allt studiemedel på tandblekning och scientologi-kurser. Bara en gnutta mer allvar, intelligens och respekt för tittarna, kan vi komma överens om det?

Det är en fåfäng och patetisk önskan, jag vet. Vi tvingas sopa det här under mattan också. Lägga det till samlingen av TV4-skändligheter som aldrig kommer att fällas av någon granskningsnämnd. Och maktlösa fortsätta att svälja, medan Jan Scherman hånskrattande pissar i våra öppna munnar.

Annonser
h1

I´m only sleeping

30 juni 2008

De plastinpackade sängkläderna i hyllan talar till oss. Nej, de fullkomligen skriker. De är allt idévärlden någonsin sade om sängkläder. Klart vi ska ha dem, överpriset till trots. Herregud, vi är ju DINKS nu – självklart ska vi ska köpa flärdfulla sängkläder till vår nya säng. Lyxkonsumtion är en dygd.

Det är när vi kommer hem, när vi fyller upp de nya påslakanen och örngotten med duntäcken och ergonomiskt riktiga kuddar, som den varma, röda färgen och den där sidenkänslan förmedlar något annat. Bordell. Och vårt konsumerande fick i en handvändning en ursäkt att fortsätta.

h1

Regn hos mig

23 juni 2008

Klockan kvart över fyra på morgonen är den del av himlen som går att se genom Aftonbladets panoramafönster 20 meter ovanför våra huvuden gråare än vardagen för en sjukpensionär i Reinfeldts Sverige. Blixtarna som vi misstog för att någon i huset provade en ny systemkamera visade sig komma utifrån, uppifrån, och regnet trummar outtröttligt mot huset. Folk börjar ringa efter taxin som ska ta dem hem, och jag börjar nästan fundera på att göra det jag med.

”Du kan ju inte gå, inte i det här vädret. Det öser ju ner. Klart du måste ha en taxi. ´Bara en kvart att gå´? Fattar du hur blöt du kommer bli på en kvart?”

Färgad av deras åsikter börjar jag söka igenom våningarna i huset efter ett paraply att låna. Efter några minuter bestämmer jag mig ändå för att gå hem, ”hur illa kan det vara?” En kvart i regnet senare är jag på väg upp mot mitt hus i Hammarbyhöjden. Regnet har impregnerat mina kläder, tygskorna tar in sin ansenliga del vatten, men mitt samlade intryck är ändå ”var det inte värre än så här, hade inte vädergudarna mer än lite duggrege att sätta emot?”

The pros and cons av att ha bott rätt många år i Göteborg.

h1

A good day to – die

13 juni 2008

Att sätta rubriker så att kvällstidningschefer blir nöjda är inte alltid det lättaste. Förutom om någon dör. Då funkar det mesta, med en devis framför.

På Aftonbladets redaktion sitter ett papper med ett par exempel på när slutklämmen ”– dog” har visat sig alldeles utmärkt att använda. Eftersom klockan snart är halv sex på morgonen och jag är tröttare än en Coldplay-skiva tycker jag att det är hur festligt som helst, och passar på att dela med mig.

”86-åring åt tårta – dog”
”Tryckte på gasen – dog”
”Nioåring härmade Saddams hängning – dog”
”Tände cigarett – dog”
”Drack blekmedel i protest – dog”
”Skulle gå på landskamp i Globen – dog”

h1

Serenity now

6 juni 2008

En veckas semester börjar i dag klockan 16.30, inte en minut senare. Då smäller jag obarmhärtigt ned luckan och tar ingen hänsyn till fingrar som kommer i kläm – semester är viktigare än empati just nu.

Min flykt är minutiöst planerad: Språngmarsch till parkeringen via puttingreenen framför klubbhuset. Med hukande kroppshållning och i sick-sackmönster stormar jag fram som på Normandies stränder, undviker alla frågor, duckar alla blickar. Åtsmitande skygglappar skyddar mot allt och alla som kan fördröja. Kastar mig slutligen handlöst över det låga staketet till parkeringen, min Opel står nära utfarten – fronten ut, redo för en rivstart – en illgrön strimma av hopp. Den för mig snart i säkerhet.

Första semesterdagen spenderas i tvättstugan. Jag kommer att älska varje sekund av det.

h1

Ugnsfast form

3 juni 2008

28,3 grader i min etta på Wieselgrensplatsen. Kvällssol men ingen balkong – man tackar. Min lägenhet är uppvärmd som armhålan på en maratonlöpare. Ett inferno, den 10:e kretsen. Om ni kommer hit med deg, lite tomater och en god italiensk skinka så kan vi göra en pizza tillsammans; vi lägger den bara på parketten en stund, vinklar upp persiennerna och låter solen ha sin gång.

Någon som är sugen? Kall öl finns. Klädsel: kalsonger.

Hör bara av er. Det är en fin kväll.