h1

A*ne

7 maj 2008

Om ni slår in rätt sökord på google maps, förstorar upp bilden ordentligt och tittar riktigt noggrant, så kommer ni med stor sannolikhet att kunna se den finne som gror i mitt ansikte. Den är grandios och väl värd ett avbildande per satellit – en pulserande bit av Göteborg för den äventyrslystne att upptäcka.

Mitt vanställda yttre väcker reaktioner var jag än går: Vuxna ser på mig med en blandning av medlidande och förebråelse, barn gråter och hundar skäller. Turister tar kort. I en tonårings ögon lyste paniken: ”Är detta vad som väntar mig!? Kommer det aldrig att gå över!?”

Jag lapar i mig all denna uppmärksamhet och arkiverar den för tider att komma. Då jag är gammal, grå och oansenlig plockar jag fram känslan igen och minns: ”Det fanns en tid då människor betraktade mig och förundrades över vad de såg”.

Förhoppningsvis har jag då lyckats förtränga anledningen därtill.

Men i väntan på välsignade dagar av glömska bär jag huvudet högt; det är inte var dag man är en vandrande attraktion, ett fattigmansalternativ till Liseberg – färgsprakande och lysande som den röda solen över Krypton, om ni ursäktar en något billig serietidningsreferens.

Annonser

2 kommentarer

  1. Så det är därför vi inte hört av dig, trots det fina vädret. Jor-el.


  2. […] famnar djupt « Höga norden Elefantmannen 19 december 2008 Det händer igen, mina vänner, och det är ingen rolig historia den här gången heller. Men för att vara lite positivt i all […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: